Corynebakterier

Corynebacteria

Corynebakterier andra än C.diphtheriae, betraktas oftast som kontaminanter. De tillhör hudens normalflora och är vanligtvis känsliga för många antibiotika. Under senare år har man emellertid alltmer uppmärksammat corynebakterier som opportunistiska patogener vid främmande kropps infektioner och immunsupprimerade patienter. Kliniskt mest intressanta är de antibiotikaresistenta C.jeikeium, C.urealyticum och C.amycolatum.

Det finns ungefär ett 30-tal olika species tillhörande Corynebacterium. Taxonomin genomgår ständiga förändringar. Till gruppen coryneforma bakterier har också räknats Brevibacterium, Dermabacter och Turicella. Uppgifterna om klinisk betydelse och antibiotikakänslighet för många av corynebakterierna är knapphändiga. Bland nybeskrivna species är C. falsenii och C. sundsvallense av ett viss nationellt intresse.

C. jeikeium betraktas som en del av hudens normalflora. Den har isolerats vid bakteremi, meningit, peritonit, endokardit och infektioner i anslutning till främmande kroppar, t ex intravasala katetrar. Speciellt hos immunosupprimerade patienter synes bakterien kunna ge upphov till svårbehandlade infektioner.

C. urealyticum är vanligast vid urinvägsinfektioner men har även isolerats vid bakteremi och pneumoni. Bakterien bildar enzymet ureas som omvandlar urea till ammoniak. Detta ger en pH-förhöjning med utfällning av kristaller i urin och därmed risk för stenbildning.

Både C. jeikeium och C. urealyticum är in vitro ofta resistenta mot betalaktamantibiotika, aminoglykosider, trimetoprim/sulfa och nitrofurantoin. Vankomycin är hittills alltid aktivt och andra antibiotika kan ibland vara aktiva: erytromycin, fusidinsyra, tetracyklin och kinoloner.

C. riegelii är liksom C. urealyticum ureaspositiv, men betydligt antibiotikakänsligare. Finns i sällsynta fall i urinvägarna.

C. amycolatum är ett vanligt fynd bland coryneforma bakterier. Många stammar är resistenta mot betalaktamantibiotika, kloramfenikol, kinoloner, makrolider, aminoglykosider och tetracyklin. Vankomycin är alltid aktivt.

Det finns relativt sparsamt med data om såväl in vitro som in vivo effekter av antibiotika mot corynebakterier. I de bifogade histogrammen presenteras endast antibiotika där någon klinisk dokumentation finnes.

Tänk på att det finns många andra grampositiva stavbakterier än Corynebacterium. Det därför är tillrådligt att vara noggrann med identifieringen innan resistensbestämning enligt nedan utförs. API Coryne är en tänkbar möjlighet att närmare identifiera vilken bakterie det är. Typningsmässigt kan det vara svårt att skilja C. amycolatum från t ex C. striatum. C. amycolatum är dock mer antibiotikaresistent enligt litteraturuppgifter.

Material och metod

  • Medium B
  • Inokulat: Tag en ögla med 5 - 10 kolonier och slamma i 1 ml PBS till en täthet motsvarande McFarland 0.5 (suspension A)  Späd suspension A 1/50 i PBS (addera 2 droppar (ca 100 µl) till 5 ml) vilket ger ett inokulat på 106-7.

  • Inkubering: 24 h (-48h) vid 37o C med 5% CO2

Tolkning

Corynebakterier växer ofta långsamt med små kolonier även på blodinnehållande medier. Växten efter 24 timmars inkubation är ofta för svag varför 48 timmar rekommenderas generellt. Zonbrytpunkter för Corynebacterium återfinns i tabellerna över zonbrytpunkter.

Referensstammar

Corynebacterium jeikeium CCUG 27192
Corynebacterium urealyticum CCUG 18158

Kommentar

Även om corynebakterier hittills alltid visat sig känsliga för vankomycin uppvisar kliniskt signifikanta isolat ofta variabel resistens. Det rekommenderas att kliniskt intressanta isolat resistensbestäms. Den ovan beskrivna metoden gäller i första hand C. jeikeium och C. urealyticum. Etest korrelerar väl till agar- och buljongspädning.

Corynebacteria other than C. diphtheriae are often considered to be contaminants belonging to the skin normal flora. Most of the coryneforms are sensitive to antibiotics. Corynebacteria have during the last decades been identified as opportunistic pathogens found in infections around foreign bodies and in immuno-suppressed patients. Clinical interest has mainly focused on the antibiotic resistant species C. jeikeium, C. urealyticum and C. amycolatum.

About 30 different species are included in Corynebacterium. Taxonomy is however constantly changing. The coryneforms also include Brevibacterium, Dermabacter and Turicella. Information on clinical relevance and antibiotic susceptibility is scarce for many of the corynebacteria. Recently decribed species of Swedish interest are C. falsenii and C. sundsvallense.

C. jeikeium is considered to be part of the normal skin flora. Clinically important isolates have been found in cases of bacteremia, meningitis, peritonitis, endocarditis and infections connected to foreign bodies e.g. intravascular catheters. Infections difficult to treat have been found in immunosuppressed patients.

C. urealyticum is most often found in urinary tract infections but has also been isolated in cases of bacteremia and pneumonia. C. urealyticum forms the enzyme urease which splits urea into ammonia. pH is increased and crystals are precipitated in the urinary tracts. Urinary stones may be formed.

C. jeikeium and C. urealyticum are in vitro often resistant to betalactam antibiotics, aminoglycosides, cotrimoxazole and nitrofurantoin. Vancomycin is so far always active and other antibiotics can show variable activity: erythromycin, fusidic acid, tetracycline and quinolones.

C. riegelii is urease positive similar to C. urealyticum, but much more sensitive to antibiotics. A few isolates of C. riegleii has been found in urinary specimens.

C. amycolatum is a commonly found member of the coryneforms. Many strains are resistent to betalactam antibiotics, chloramfenikol, quinolones, macrolides, aminoglycosides and tetracycline. Vancomycin is always active.

Since data is scarce on in vitro and in vivo activity of antibiotics to corynebacteria the histograms shown ( någon länk vore på sin plats) only include clinically documented drugs

Note also that there are many gram positive rods apart from the corynebacteria. Identification with e.g. API Coryne strip is recommended prior to susceptibility testing. Separating C. amycolatum from e.g.C. striatum can be difficult. C. amycolatum is according to the litterature more resistant to antibiotics.

 

Materials and Method

  • Medium B.
  • Inoculum: One loop with 5 – 10 colonies of bacteria is suspended into 1 ml PBS to a density corresponding to McFarland 0.5 (suspension A). Dilute Suspension A 1/50 in PBS (add 2 drops (100 µl) to 5 ml) which yields an inoculum of 106-7
  • Incubation 24 h (-48 h) at 37o C and 5% CO2

Interpretation

Corynebacteria often grow slowly with small colonies even on media supplemented with blood. Growth after 24 h incubation is often weak and another 24 h might be necessary. The zone break points for Corynebacteria are given in the Zone breakpoint tables.

Reference strains

Corynebacterium jeikeium CCUG 27192
Corynebacterium urealyticum CCUG 18158

Note

Corynebacteria have so far always been susceptible to vancomycin. Clinical significant isolates however often show variable susceptibility patterns to other antibiotics. The SRGA-M recommends that strains of clinical relevance are tested. The method described above is primary valied for C. jeikeium and C. urealyticum. The Etest correlates well to agar- and broth dilution methods.
 

References

1. Funke G, Pünter V, v Graevenitz A. Antimicrobial susceptibility patterns of some recently established coryneform bacteria. Antimicrob Agents Chemother 1996;40:2874-8.

2. Funke G, v Graevenitz A, Clarridge JE, Bernard KA. Clinical microbiology of coryneform bacteria. Clin Microbiol Rev 1997;10:125-59.

3. Janda W M. The Corynebacteria revisited: new species identification kits, and antimicrobial susceptibility testing. Clin Microbiol Newslett 1999;21:175-82.

4. Lagrou K, Verhaegen J, Janssens M, Wauters G, Verbist L. Prospective study of catalase-positive coryneform organisms in clinical specimens: identification, clinical relevance, and antibiotic susceptibility. Diagn Microbiol Infect Dis 1998;30:7-15.

5. Martínez-Martínez L, Ortega MC, Suárez AI. Comparison of E-test with broth microdilution and disk diffusion for susceptibility testing of coryneform bacteria. J Clin Microbiol. 1995;33: 1318-21.

6. Pennekamp A, Pünter V, Zbinden R. Disk diffusion, agar dilution and the E-test for susceptibility testing of Corynebacterium jeikeium. Clin Microbiol Infect 1996;2:209-13.

7. Soriano F, Zapardiel J, Nieto E. Antimicrobial susceptibilities of Corynebacterium species and other non-spore-forming gram-positive bacilli to 18 antimicrobial agents. Antimicrob Agents Chemother 1995;39:208-14.

8. Weiss K, Laverdière M, Rivest R. Comparison of antimicrobial susceptibilities of Corynebacterium species by broth microdilution methods. Antimicrob Agents Chemother 1996;40:930-3.

RAF & RAF-M, 1997, 2000 -  Peter Larsson, Göteborg
Uppdaterat 2000-04-25, G Kahlmeter

SRGA & SRGA-M, 1997, 2000 (Peter Larsson, Göteborg)
Revised 2000-04-25, G Kahlmeter