Teikoplanin


  1. Deklaration
  2. Indikation enligt FASS
  3. Farmakodynamik
  4. Gränsvärden
  5. Resistensutveckling
  6. Farmakokinetik
  7. Kommentar
  8. Fotnot till tabeller

Deklaration

Teikoplanin (J01XA02) är ett tricykliskt glykopeptidantibiotikum som hämmar grampositiva bakteriers cellväggssyntes på ett tidigare stadium än betalaktamantibiotika. Medlet är avsett för parenteralt bruk.


Indikation enligt FASS

Teikoplanin: Biomaterialassocierade infektioner med bakteriemi. 

Teikoplanin har effekt på Stafylococcus aureus, Stafylococcus epidermidis inkl. de meticillinresistenta. Preparatet har även effekt på Enterococcus faecalis och Enterococcus faecium. Det är ett alternativ till vancomycin vid infektioner orsakade av MRSA där parenteral behandling krävs. En fördel är att det kan ges en gång per dag och att koncentrationsbestämning ej behövs. Nackdel är att vissa Stafylococcus epidermidis stammar är mindre känsliga. Teikoplanin liksom vancomycin är ett sämre alternativ jämfört med isoxazolylpenicillin vid infektioner orsakade av meticillin-känsliga S. aureus.


Farmakodynamik

Glykopeptider har i huvudsak bakteriostatisk effekt. De interfererar i cellväggssyntesen på ett tidigare stadium än betalaktamantibiotika. Teikoplanin förhindrar tvärbindningen av peptidoglykanerna i cellväggssyntesen.

MIC-gränser

Aktivitet

I tabeller över MIC-gränser och zonbrytpunkter visas MIC- respektive zonfördelningar för aktuella arter (länk från medlets namn i respektive tabell till EUCAST publicerade och uppdaterade distributioner).

Resistensutveckling


Farmakokinetik


Kommentar

RAF uppmanar till  restriktiv användning av glykopeptidantibiotika (vankomycin och teikoplanin) pga risken för resistensutveckling.


RAF & RAF-M, 1999
Uppdaterat 2008-10-29, G Kahlmeter