Bensylpenicillin (penicillin G)

1. Deklaration
2. Indikation enligt FASS
3. Farmakodynamik
4. Gränsvärden
5. Resistensutveckling
6. Farmakokinetik
7. Kommentar
8. Fotnot till tabeller

Historik

Deklaration

Bensylpenicillin (J01CE01) är ett derivat av 6-aminopenicillansyra för parenteralt bruk.

Indikation enligt FASS

Bensylpenicillin: Samhällsförvärvad pneumoni. Hud- och mjukdelsinfektioner (inklusive gasgangrän och infekterade djurbett). Akut meningit. Allvarliga infektioner orsakade av pneumokocker, streptokocker, meningokocker eller gonokocker. Endokardit. Neuroborrelios. Lues.

RAFs bedömning: Bensylpenicillin rekommenderas fortfarande som förstahandsval vid samhällsförvärvad pneumoni samt vid infektioner orsakande av streptokocker grupp A, B, C och G exempelvis  erysipelas (då parenteral tillförsel krävs). Preparatet är även ett av flera alternativ för behandling av neuroborrelios samt meningokockmeningit.

Se även RAFs kommentarer till användningen av parenterala penicillinpreparat.

Farmakodynamik

Betalaktamantibiotika har i huvudsak baktericid effekt. Bensylpenicillin verkar genom hämning av bakteriers cellväggssyntes. Den antibakteriella effekten är bäst korrelerad till tiden som antibiotikakoncentrationen överstiger MIC.

MIC-gränser

• Farmakologiska MIC-gränser: S<1 och R >4 mg/L.
• Artrelaterade MIC-gränser: stafylokocker, streptokocker, pneumokocker, enterokocker, Haemophilus influenzae.

Aktivitet

• god aktivitet: streptokocker (inklusive pneumokocker), meningokocker, Treponema pallidum, Borrelia, anaeroba grampositiva bakterier.
• lägre aktivitet (nativ population i I-grupp): enterokocker.
• otillräcklig aktivitet: Enterobacteriaceae (E.coli, Klebsiella, m fl), Pseudomonas-arter, Acinetobacter m fl.

Resistensutveckling

• Resistensmekanismer: Resistens kan uppstå pga bakteriell syntes av ett stort antal betalaktamaser (se Tabell över betalaktamaser), varav flera kan hämmas med klavulansyra. Dessutom kan resistens uppstå pga produktion av förändrade penicillinbindande proteiner (PBP). För mer information om resistensmekanismer mot betalaktamantibiotika - se Betalaktamresistens.
• Korsresistens: Betalaktamaser har varierande grad av substratspecificitet. Förändrade PBP medför alltid (men i varierande grad) korsresistens mellan betalaktamantibiotika. mecA-genen hos stafylokocker vars produkt är ett alternativt PBP2, kallat PBP2a, förmedlar korsresistens mot samtliga betalaktammedel.
• Resistens ännu ej beskriven: Streptococcus pyogenes (GAS), streptokocker grupp C och G och Helicobacter pylori.
• Resistens sällsynt (<1%): meningokocker, Listeria monocytogenes och flertalet anaeroba bakterier (undantag Bacteroides-arter som ofta bildar potenta betalaktamaser).
• Resistens förekommer (1 - 10 %): Pneumokocker (höggradig resistens med MIC för bensylpenicillin >2.0 mg/L är ännu <1 %) och Haemophilus influenzae (betalaktamas ca 10 % och PBP-resistens 2 - 3 %). 
• Resistens är vanlig (>10 %): Stafylokocker (>80 %), Moraxella catarrhalis (>90 %), vissa Bacteroidesarter (särskilt Bacteroides fragilis), gonokocker.
• Internationella trender: I USA påvisas betalaktamas hos 30 - 40 % av Haemophilus influenzae. På vissa håll i världen är penicillinresistens hos pneumokocker (låggradig och höggradig) 60 - 70 %.

Farmakokinetik

• Serumkoncentration: Vid parenteral tillförsel av 3 g bensylpenicillin nås en maximal serumkoncentration av ca 300 mg/L vilken snabbt sjunker så att koncentrationen 1 timme efter given dos är ca 50 mg/L.
• Skenbar distributionsvolym: ca 0,3 L/kg
• Serumproteinbindning: ca 65 %
• Halveringstid: Ca 30-50 min
• Metabolism och elimination: Vid normal njurfunktion utsöndras inom 6 timmar ca 70 % av dosen i aktiv form via urinen.
• Aktiva metaboliter: -
• Viktig interaktion: -

Kommentar

RAF & RAF-M, 1999

Uppdaterad 2006-08-30