Ofloxacin

Deklaration

Ofloxacin (J01MA01) är en fluoriderad 4-kinolon (kinolon-karboxylsyra derivat) för oralt och parenteralt bruk.

Indikation enligt FASS

Ofloxacin: Övre och nedre urinvägsinfektion. Urogenitala infektioner orsakade av gonokocker eller Chlamydia trachomatis. Akut exacerbation av kronisk bronkit. Pneumoni orsakad av aeroba gramnegativa bakterier.

RAFs bedömning: Ofloxacin har aktivitet mot Gramnegativa stavar, gonokocker och Chlamydia trachomatis. Det är ett alternativt preparat vid urogenitala infektioner med C.trachomatis  och efter resistensbestämning även vid gonorré. Pga tilltagande resistens bör kinoloner användas restriktivt. Se RAF:s kommentarer till godkända indikationer för orala kinoloner.

Farmakodynamik

Ofloxacins aktivitet beror på att bakteriellt (fr a gramnegativa bakterier) DNA-gyras och topoisomeras IV hämmas. Den antibakteriella effekten är bäst korrelerad till AUC/MIC eller toppkoncentration/MIC.

MIC-gränser

• Farmakologiska MIC-gränser: S<0.5 och R>1 mg/L.
• Artrelaterade MIC-gränser: flertal species (stafylokocker, pneumokocker, Haemophilus influenzae och gonokocker)

Aktivitet

I tabeller över MIC-gränser och zonbrytpunkter visas MIC- respektive zonfördelningar för aktuella arter (länk från medlets namn i respektive tabell till EUCAST publicerade och uppdaterade distributioner).

• god aktivitet: Enterobacteriaceae,  Haemophilus influenzae, Moraxella catarrhalis, Legionella pneumophila, gonokocker, meningokocker, Chlamydia trachomatis, Mycoplasma pneumoniae, Mycoplasma hominis.
• lägre aktivitet (nativ population i I-grupp): Stafylokocker, Pseudomonas aeruginosa, pneumokocker, enterokocker.
• otillräcklig aktivitet: streptokocker, Stenotrophomonas maltophilia och anaeroba bakterier.

Resistensutveckling

• Resistensmekanismer: Resistens mot fluorokinoloner är kromosomalt medierad och beror antingen på mutationer i de gener som kodar för fluorokinolonernas mål, DNA-gyras (gyrA eller gyrB) eller topoisomeras IV, eller på mutationer i de regulatoriska generna för permeabilitet och/eller effluxaktivitet. Multipla mutationer i samma gen kan förekomma, resulterande i varierande grad av resistens. Flera olika resistensgener kan förekomma samtidigt, vilket då kan leda till mycket höggradig resistens.
  1. DNA-gyras mutationer - finns beskrivet hos flertalet kända humanpatogena bakteriearter
  2. Topoisomeras IV mutationer - E. coli, Neisseria gonorrhoeae, Staphylococcus aureus
  3. Minskad permeabilitet - ett flertal gramnegativa arter
  4. Aktiv efflux - Staphylococcus aureus, Enterobacteriaceae, Pseudomonas, Campylobacter.

• Korsresistens: Resistensmekanismerna är i huvudsak gemensamma för olika kinoloner.Resistens mot en fluorokinolon leder som regel till resistens mot övriga fluorokinoloner.
• Resistens sällsynt (<1%): Pneumokocker, Neisseria meningitidis, Shigella, Haemophilus influenzae.
• Resistens förekommer (1 – 10 %): Neisseria gonorrhoeae, Staphylococcus aureus, E.coli och många andra Enterobacteriaceae.
• Resistens är vanlig (>10 %): Campylobacter (>30% av stammar isolerade i Sverige), koagulasnegativa stafylokocker (> 50% av svenska sjukhusstammar), enterokocker (>50% av svenska sjukhusstammar av E. faecium), Burkholderia cepacia, Stenotrophomonas maltophilia.
• Internationella trender: Resistens mot kinoloner ökar, särskilt hos Pseudomonas (>20% i många länder), Acinetobacter, Campylobacter (>50% i vissa delar av Sydeuropa), Salmonella (>5% i vissa delar av Europa fr.a. S. typhimurium och S.hadar), Stafylokocker fr.a. KNS (flertalet isolat sjukhusstammar i vissa områden), Neisseria gonorrhoeae (>10% i vissa områden av Sydostasien).

Farmakokinetik

• Biotillgänglighet (% av given dos): 90 %. Vid samtidigt födointag sjunker biotillgängligheten cirka 25% och absorptionstiden ökar något.
• Serumkoncentration: Vid oral tillförsel av; 100 mg = 1.0 mg/L och 200 mg = 2.0 mg/L efter cirka 2 timmar. Efter intravenös infusion uppnås initialt en något högre serumkoncentration men den farmakokinetiska profilen för infusionsvätskan skiljer sig för övrigt inte från oral dosering.
• Skenbar distributionsvolym: 1.6 L/kg.
• Serumproteinbindning: 25%
• Halveringstid: 5-7 timmar vid normal njurfunktion, längre hos patienter med nedsatt njurfunktion.
• Metabolism och elimination: Cirka 90%, varav 97% utgöres av oförändrat ofloxacin, av en oral dos utsöndras i urinen genom glomulär filtration och tubulär sekretion.
• Aktiva metaboliter:-
• Viktig interaktion: Absorptionen kan minska vid samtidigt intag av kelatbildande joner (antacida, kalcium, sukralfat, zink, preparat innehållande järnsalter) och även didanosin. Kombination med prokainamid kan kräva dosanpassning. Ofloxacin interagerar ej med teofyllin.

Kommentar

RAF & RAF-M, 1999

Uppdaterad 2008-10-29