Meropenem

1. Deklaration
2. Indikation enligt FASS
3. Farmakodynamik
4. Gränsvärden
5. Resistensutveckling
6. Farmakokinetik
7. Kommentar
8. Fotnot till tabeller

Deklaration

Meropenem (J01DH02) är ett parenteralt betalaktamantibiotikum tillhörande karbapenemgruppen med uttalat brett antibakteriellt spektrum och stabilitet mot flertalet betalaktamaser.

Indikation enligt FASS

Vuxna: Akut bakteriell meningit. Allvarlig bakteriell pneumoni. Komplicerade abdominella infektioner samt post partum infektioner. Sepsis som utgår från luftvägar, gastrointestinalkanalen eller meningerna. Initial behandling av infektioner hos neutropena patienter. Infektioner hos patienter med cystisk fibros.
Barn: Akut bakteriell meningit. Allvarlig bakteriell pneumoni. Komplicerade abdominella infektioner. Initial behandling av infektioner hos neutropena patienter. Infektioner hos patienter med cystisk fibros.

RAFs bedömning: Meropenem är ett av flera förstahands alternativ vid behandling av neutropena patienter med oklar feber samt ett andrahands alternativ vid behandling av patienter med intraabdominella bukinfektioner eller patienter med bakteriell meningit. Meropenem har otillräcklig aktivitet mot Enterococcus faecalis och Enterococcus faecium. Se även RAFs kommentarer till användningen av karbapenemer.

Farmakodynamik

Meropenem hämmar bakteriers cellväggssyntes genom bindning till penicillinbindande proteiner (PBP). Det har baktericid effekt och är höggradigt stabilt mot hydrolys av bakteriella betalaktamaser. Den antibakteriella effekten är bäst korrelerad till tiden som antibiotikakoncentrationen överstiger MIC.

MIC-gränser

• Farmakologiska MIC-gränser: S<4 och R>8 mg/L
• Artrelaterade MIC-gränser: streptokocker (inklusive pneumokocker), enterokocker, Haemophilus influenzae, Enterobacteriaceae, Pseudomonas.

Aktivitet

• god aktivitet: stafylokocker, streptokocker, Listeria monocytogenes, Haemophilus influenzae, Enterobacteriaceae, Pseudomonas aeruginosa, Acinetobacter och de flesta anaeroba bakteriearter.
• lägre aktivitet (nativ population i I-grupp):
• otillräcklig aktivitet: Enterococcus faecalis, Enterococcus faecium och Stenotrophomonas maltophilia.

Resistensutveckling

• Resistensmekanismer: Resistens mot betalaktamantibiotika kan uppstå pga bakteriell syntes av ett stort antal betalaktamaser, varav flera kan hämmas med klavulansyra (se Tabell över betalaktamaser). Klassiska betalaktamaser påverkar sällan meropenem, men karbapenemaser blir allt vanligare internationellt. Förlust av poriner i kombination med efflux är vanligaste orsak i Sverige till resistens mot meropenem hos gramnegativa stavar. Resistens kan också uppstå pga produktion av förändrade penicillinbindande proteiner (PBP). Denna typ av resistens kan påverka meropenem. För mer information om resistensmekanismer mot betalaktamantibiotika - se Betalaktamresistens.
• Korsresistens: Betalaktamaser har varierande grad av substratspecificitet. Förändrade PBP medför alltid (men i varierande grad) korsresistens mellan betalaktamantibiotika. mecA-genen hos stafylokocker vars produkt är ett alternativt PBP2, kallat PBP2a, förmedlar alltid korsresistens mot samtliga betalaktammedel inklusive karbapenemer (imipenem och meropenem).
• Resistens ännu ej beskriven: Streptococcus pyogenes (GAS), Streptokocker grupp C och G och Helicobacter pylori.
• Resistens sällsynt (<1%): Enterobacteriaceae, meningokocker, Listeria monocytogenes och flertalet anaeroba bakterier (Bacteroides betalaktamaser påverkar ej meropenem).
• Resistens förekommer (1 - 10 %): Pseudomonas aeruginosa (på vårdinrättningar ses ibland betydligt högre andel resistenta P.aeruginosa). Staphylococcus aureus (MRSA)
• Resistens är vanlig (>10 %):
• Internationella trender: Meticillinresistenta Staphylococcus aureus är ett växande problem på sjukhus utanför Norden. Karbapenemresistens ses även i ökande grad hos Pseudomonas aeruginosa, Acinetobacter och Enterobacteriaceae.

Farmakokinetik

• Serumkoncentration: efter en intravenös bolusinjektion (5 min) av 500 mg eller 1 g meropenem uppnås en maximal serumkoncentration av ca 50 mg/L respektive ca 110 mg/L.
• Skenbar distributionsvolym: Ca 0,3 L/kg.
• Serumproteinbindning: Ca 2%.
• Halveringstid: Ca 1 timme, för barn under 2 år är den 1.5 timme.
• Metabolism och elimination: Cirka 70 % av tillfört meropenem utsöndras i aktiv form i urinen inom 12 tim.
• Aktiva metaboliter: -
• Viktig interaktion: -

Kommentar

RAF & RAF-M, 1999

Uppdaterad 2007-01-07