Levofloxacin

1. Deklaration
2. Indikation enligt FASS
3. Farmakodynamik
4. Gränsvärden
5. Resistensutveckling
6. Farmakokinetik
7. Kommentar
8. Fotnot till tabeller

Deklaration

Levofloxacin (J01MA12) är en fluorokinolon som är den S-optiska isomeren av ofloxacin. Medlet finns för oralt och intravenöst bruk.

Indikation enligt FASS

Levofloxacin: Vid lätta till måttligt svåra infektioner, orsakade av levofloxacinkänsliga mikroorganismer, vid akut exacerbation av kronisk bronkit, samhällsförvärvad pneumoni, komplicerade urinvägsinfektioner inklusive pyelonefrit samt hud- och mjukdelsinfektioner. Hänsyn skall tas till nationella behandlingsrekommendationer för antibiotika. Efter intravenös behandling kan tabletter användas vid bakteremi/sepsis hos patienter med UVI.

RAFs bedömning: Levofloxacin har aktivitet mot flertalet Gramnegativa stavar. Det är ett alternativt förstahandspreparat vid övre UVI och prostatit. Nedre okomplicerad UVI hos kvinnor skall inte behandlas med kinoloner. Levofloxacin bör normalt inte användas för behandling av luftvägsinfektioner annat än vid legionellapneumoni. P.g.a. tilltagande resistens bör kinoloner användas restriktivt. Se RAF:s kommentarer till godkända indikationer för orala kinoloner.

Farmakodynamik

Levofloxacin verkar genom att hämma bakteriers DNA-gyras och har baktericid effekt. Hos vissa grampositiva bakterier hämmas också topoisomeras IV. Den antibakteriella effekten är bäst korrelerad till AUC/MIC eller toppkoncentration/MIC.

MIC-gränser

• Farmakologiska MIC-gränser: S<1 mg/L, R>2 mg/L
• Artrelaterade MIC-gränser: S.pneumoniae (2/2 mg/L) och H.influenzae (1/1 mg/L)

Aktivitet

• god aktivitet: Enterobacteriaceae, Pseudomonas aeruginosa, Pneumokocker, Haemophilus influenzae, Moraxella catarrhalis, Chlamydia pneumoniae, Legionella pneumophila, Mycoplasma pneumoniae, Pasteurella multocida, Bacteroides fragilis, Clostridium perfringens.
• lägre aktivitet (nativ population i I-grupp): Stafylokocker, streptokocker, enterokocker, Stenotrophomonas maltophilia, många Bacteroidesarter, Clostridium difficile.
• otillräcklig aktivitet: flera anaeroba bakterier.

Resistensutveckling

• Resistensmekanismer: Resistens mot fluorokinoloner är kromosomalt medierad och beror antingen på mutationer i de gener som kodar för fluorokinolonernas mål, DNA-gyras (gyrA eller gyrB) eller topoisomeras IV, eller på mutationer i de regulatoriska generna för permeabilitet och/eller effluxaktivitet. Multipla mutationer i samma gen kan förekomma, resulterande i varierande grad av resistens. Flera olika resistensgener kan förekomma samtidigt, vilket då kan leda till mycket höggradig resistens.

1. DNA-gyras mutationer - finns beskrivet hos flertalet kända humanpatogena bakteriearter
2. Topoisomeras IV mutationer - E.coli, Neisseria gonorrhoeae, Staphylococcus aureus
3. Minskad permeabilitet - ett flertal gramnegativa arter
4. Aktiv efflux - Staphylococcus aureus, Enterobacteriaceae, Pseudomonas, Campylobacter.

• Korsresistens: Resistensmekanismerna är i huvudsak gemensamma för olika kinoloner.Resistens mot en fluorokinolon leder som regel till resistens mot övriga fluorokinoloner.
• Resistens sällsynt (<1%): Pneumokocker, Neisseria meningitidis, Shigella, Haemophilus influenzae.
• Resistens förekommer (1 – 10 %): Neisseria gonorrhoeae, Staphylococcus aureus, E.coli och många andra Enterobacteriaceae.
• Resistens är vanlig (>10 %): Pseudomonas aeruginosa, Campylobacter (>30% av stammar isolerade i Sverige), koagulasnegativa stafylokocker (> 50% av svenska sjukhusstammar), enterokocker (>50% av svenska sjukhusstammar av E. faecium), Burkholderia cepacia, Stenotrophomonas maltophilia.
• Internationella trender: Resistens mot kinoloner ökar, särskilt hos Pseudomonas (>20% i många länder), Acinetobacter, Campylobacter (>50% i vissa delar av Sydeuropa), Salmonella (>5% i vissa delar av Europa fr.a. S. typhimurium och S.hadar), Stafylokocker fr.a. KNS (flertalet isolat sjukhusstammar i vissa områden), Neisseria gonorrhoeae (>10% i vissa områden av Sydostasien).

Farmakokinetik

• Biotillgänglighet: 100%.
• Serumkoncentration: ca 5 mg/L 1-1,5 timme efter en oral dos på 500 mg, ca 2,5 mg/L efter en oral dos på 250 mg.
• Skenbar distributionsvolym: ca 1,1 L/kg.
• Serumproteinbindning: 30-40%.
• Halveringstid: 6-7 timmar. Förlängs med sviktande njurfunktion.
• Metabolism och elimination: >80% utsöndras oförändrat via njurarna på 24 timmar. Mycket lite (3%) utsöndras som desmethyl- och N-oxidmetabolit. Ca 14% utsöndras i faeces.
• Aktiva metaboliter: nej.
• Viktiga interaktioner: antacida och sukralfat, järnsalter, probenecid, cimetidin.

Kommentar

RAF & RAF-M, 1999

Uppdaterad 2007-01-07