Imipenem

1. Deklaration
2. Indikation enligt FASS
3. Farmakodynamik
4. Gränsvärden
5. Resistensutveckling
6. Farmakokinetik
7. Kommentar
8. Fotnot till tabeller

Deklaration

Imipenem (J01DH51) är ett parenteralt betalaktamantibiotikum tillhörande karbapenemgruppen med brett antibakteriellt spektrum och stabilitet mot flertalet betalaktamaser.

Indikation enligt FASS

Intraabdominella infektioner. Allvarlig pneumoni. Allvarliga infektioner utgångna från lungor, urinvägar eller tarm. Initial behandling av infektioner hos neutropena patienter. Luftvägsinfektioner hos patienter med cystisk fibros.

RAFs bedömning:  Imipenem är ett av flera förstahands alternativ vid behandling av neutropena patienter med oklar feber samt ett andrahands alternativ vid behandling av patienter med intraabdominella bukinfektioner eller nosokomial pneumoni. Se även RAFs kommentarer till användningen av karbapenemer.

Farmakodynamik

Imipenem hämmar bakteriers cellväggssyntes genom bindning till penicillinbindande proteiner (PBP). Imipenem binds hos gramnegativa bakterier, liksom mecillinam, främst till PBP2 men dessutom till PBP1b. Det har baktericid effekt och är höggradigt stabilt mot hydrolys av bakteriella betalaktamaser. Den antibakteriella effekten är bäst korrelerad till tiden som antibiotikakoncentrationen överstiger MIC.

MIC-gränser

• Farmakologiska MIC-gränser: S <4 och R >8 mg/L
• Artrelaterade MIC-gränser: streptokocker (inklusive pneumokocker), enterokocker, Haemophilus influenzae, Enterobacteriaceae.

Aktivitet

• god aktivitet: stafylokocker, streptokocker (inklusive pneumokocker), Enterococcus faecalis, Listeria monocytogenes, Haemophilus influenzae, Enterobacteriaceae, Pseudomonas aeruginosa, Acinetobacter och de flesta anaeroba bakteriearter.
• lägre aktivitet (nativ population i I-grupp): -
• otillräcklig aktivitet: Enterococcus faecium och Stenotrophomonas maltophilia.

Resistensutveckling

• Resistensmekanismer: Resistens mot betalaktamantibiotika kan uppstå pga bakteriell syntes av ett stort antal betalaktamaser, varav flera kan hämmas med klavulansyra (se Tabell över betalaktamaser). Klassiska betalaktamaser påverkar sällan imipenem men karbapenemaser blir allt vanligare internationellt. Förlust av poriner är vanligaste orsak i Sverige till resistens mot imipenem hos gramnegativa stavar. Resistens kan också uppstå pga produktion av förändrade penicillinbindande proteiner (PBP). Denna typ av resistens kan påverka imipenem. För mer information om resistensmekanismer mot betalaktamantibiotika - se Betalaktamresistens.
• Korsresistens: Betalaktamaser har varierande grad av substratspecificitet. Förändrade PBP medför alltid (men i varierande grad) korsresistens mellan betalaktamantibiotika. mecA-genen hos stafylokocker vars produkt är ett alternativt PBP2, kallat PBP2a, förmedlar alltid korsresistens mot samtliga betalaktammedel inklusive karbapenemer (imipenem och meropenem).
• Resistens ännu ej beskriven: Streptococcus pyogenes (GAS), Streptokocker grupp C och G.
• Resistens sällsynt (<1%): Enterobacteriaceae och flertalet anaeroba bakterier (imipenem är stabilt mot betalaktamaser från Bacteroides).
• Resistens förekommer (1 - 10 %): Pseudomonas aeruginosa (på vårdinrättningar ses ibland betydligt högre andel resistenta P.aeruginosa), Staphylococcus aureus (MRSA).
• Resistens är vanlig (>10 %):
• Internationella trender: Meticillinresistenta Staphylococcus aureus är ett växande problem på sjukhus utanför Norden. Karbapenemresistens ses även i ökande grad hos Pseudomonas aeruginosa, Acinetobacter och Enterobacteriaceae.

Farmakokinetik

I kliniskt bruk administreras imipenem tillsammans med cilastatin, en enzymhämmare som saknar antibakteriell effekt, men som inhiberar dehydropeptidas-I i proximala njurtubuli. Detta enzym skulle i annat fall omvandla imipenem till antibakteriellt inaktiva metaboliter.

• Serumkoncentration: Efter intravenös tillförsel av 0.5 och 1 g av imipenem under 20 min uppnås maximala serumkoncentrationer av cirka 35 och 65 mg/L. Serumkoncentration 6-8 timmar efter tillförsel av 1 g är ca 5 mg/L.
• Skenbar distributionsvolym: 0,15 L/kg.
• Serumproteinbindning: Ca 20 % för imipenem och 40 % för cilastatin.
• Halveringstid: Ca 1 timme för både imipenem och cilastatin.
• Metabolism och elimination: Cirka 70 % av tillfört imipenem utsöndras i aktiv form i urinen inom 10 tim.
• Aktiva metaboliter: -
• Viktig interaktion: Imipenem kan ge ökad krampbenägenhet i kombination med ganciklovir, och sänka kramptröskeln vid samtidig behandling med teofyllin.

Kommentar

RAF & RAF-M 1999

Uppdaterad 2007-01-07