Cefotaxim

1. Deklaration
2. Indikation enligt FASS
3. Farmakodynamik
4. Gränsvärden
5. Resistensutveckling
6. Farmakokinetik
7. Kommentar
8. Fotnot till tabeller

Deklaration

Cefotaxim (J01DA10) är ett cefalosporin för parenteralt bruk med brett antibakteriellt spektrum och höggradig stabilitet mot många betalaktamaser.

Indikation enligt FASS

Cefotaxim: Bakteriell pneumoni. Övre urinvägsinfektion. Allvarliga infektioner utgångna från lungor, urinvägar eller tarm. Akut meningit. Intraabdominella infektioner. Svåra hud- och mjukdelsinfektioner. Genitala infektioner orsakade av gonokocker. Preoperativ profylax vid kolorektal kirurgi. Vid behandling av infektioner som kan vara orsakade av Pseudomonas bör medlet kombineras med en aminoglykosid.

RAFs bedömning: Cefotaxim har god aktivitet mot flertalet Grampositiva och aeroba Gramnegativa bakterier. Det är förstahandspreparat vid akut bakteriell meningit samt alternativt förstahandspreparat vid allvarliga infektioner i eller utgående från luftvägar, urinvägar och buk. Se även RAFs kommentarer till användningen av parenterala cefalosporiner.

Farmakodynamik

Betalaktamantibiotika har i huvudsak baktericid effekt. Effekten är beroende på tiden den fria koncentrationen i serum överstiger bakteriens MIC-värde. Cefotaxim är ett halvsyntetiskt cefalosporin som, liksom övriga betalaktam-antibiotika verkar genom att hämma bakteriernas cellväggssyntes.

MIC-gränser

• Farmakologiska MIC-gränser: S<8 mg/L, R>8 mg/L
• Artrelaterade MIC-gränser: Enterobacteriaceae, streptokocker (inklusive pneumokocker), Haemophilus influenzae.

Aktivitet

• god aktivitet: Stafylokocker, streptokocker (inklusive pneumokocker), E.coli, Klebsiella (Klebsiella oxytoca dock ofta resistenta), Enterobacter, Citrobacter, Proteus mirabilis, Proteus vulgaris, Morganella, Haemophilus influenzae, gonokocker och meningokocker, Salmonella, Shigella, många isolat av Serratia, och Clostridium perfringens.
• lägre aktivitet (nativ population i I-grupp): -
• otillräcklig aktivitet: Enterokocker, Pseudomonas, Stenotrophomonas, Acinetobacter, Bacteroides fragilis, Listeria monocytogenes och Clostridium difficile.

Resistensutveckling

• Resistensmekanismer: Resistens mot betalaktamantibiotika kan uppstå pga bakteriell syntes av ett stort antal betalaktamaser (se tabell över betalaktamaser), varav flera kan hämmas med klavulansyra (se ovan). Dessutom kan resistens uppstå pga produktion av förändrade penicillinbindande proteiner (PBP). För mer information om resistensmekanismer mot betalaktamantibiotika - se Betalaktamresistens.
• Korsresistens: Betalaktamaser har varierande grad av substratspecificitet. Förändrade PBP medför alltid (men i varierande grad) korsresistens mellan betalaktamantibiotika. mecA-genen hos stafylokocker vars produkt är ett alternativt PBP2, kallat PBP2a, förmedlar alltid korsresistens för samtliga betalaktammedel.
• Resistens ännu ej beskriven: Streptococcus pyogenes (GAS), Streptokocker grupp C och G.
• Resistens sällsynt (<1%): Gonokocker, Pneumokocker, Haemophilus influenzae (cefotaxim påverkas ej av H.influenzaes betalaktamas (10 %) och den i Sverige förekommande PBP-resistensen (2 - 3 %) påverkar vanligen inte aktiviteten av cefotaxim i samma utsträckning som aktiviteten av cefuroxim men undantag finns).
• Resistens förekommer (1 - 10 %): Enterobacteriaceae (CTX-M, dvs ESBL-enzym som i särskild utsträckning bryter ner cefotaxim, ökar i stora delar av världen, inklusive Sverige). . Pneumokocker med nedsatt penicillinkänslighet (PcG MIC>0.125 mg/L) är aldrig fullt känsliga för cefalosporiner men cefotaxim (och ceftriaxon) är oftast bättre alternativ än övriga cefalosporiner. Innan cefotaxim används i behandling av dessa stammar bör MIC-bestämning utföras.
• Resistens är vanlig (>10 %): Koagulasnegativa stafylokocker (30 - 40 %) pga meticillinresistens.
• Internationella trender: På sjukhus utanför Norden blir det allt vanligare med cefalosporinresistenta Enterobacteriaceae (se resistensmekanismer) och meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA).

Farmakokinetik

• Serumkoncentration: maximalt ca 100 mg/L 5 min efter i.v. administration av 1 g, ca 40 mg/L 30 min efter.
• Skenbar distributionsvolym: 0,2 - 0,3 L/kg.
• Serumproteinbindning: ca 40%
• Halveringstid: ca 1 tim för cefotaxim, 2-4 tim för desacetylcefotaxim. Förlängs med sviktande njurfunktion.
• Metabolism och elimination: metaboliseras till 25-40% genom desacetylering till desacetylcefotaxim. I urinen återfinns vid normal njurfunktion ca 50-60% av given dos som cefotaxim och ca 20% som desacetylcefotaxim under 24 tim. Utsöndringen sker via glomerulär filtration och tubulär sekretion.
• Aktiva metaboliter: desacetylcefotaxim har antimikrobiell aktivitet.
•  Viktiga interaktioner: inga.

Kommentar

RAF & RAF-M 1999

Uppdaterad 2007-01-07