Ceftriaxon

1. Deklaration
2. Indikation enligt FASS
3. Farmakodynamik
4. Gränsvärden
5. Resistensutveckling
6. Farmakokinetik
7. Kommentar
8. Fotnot till tabeller

Deklaration

Ceftriaxon (J01DA13) är ett cefalosporin för parenteralt bruk med brett antibakteriellt spektrum och höggradig stabilitet mot betalaktamaser.

Indikation enligt FASS

Ceftriaxon: Bakteriell meningit hos barn och vuxna, neuroborrelios hos barn och vuxna, komplicerade urinvägsinfektioner (inklusive pyelonefrit) hos vuxna samt pneumoni orsakad av gramnegativa bakterier hos barn och vuxna. Profylax mot postoperativa infektioner vid bukkirurgi.

RAFs bedömning: Ceftriaxon har god aktivitet mot flertalet Grampositiva och aeroba Gramnegativa bakterier. P.g.a. den långa halveringstiden är det ett alternativt förstahandspreparat vid neuroborrelios, gonorré samt vid annan parenteral behandling i öppen vård.  Se även RAFs kommentarer till användningen av parenterala cefalosporiner.

Farmakodynamik

Betalaktamantibiotika har i huvudsak baktericid effekt. Effekten är beroende på tiden den fria koncentrationen i serum överstiger bakteriens MIC-värde. Ceftriaxon verkar genom att hämma bakteriers cellväggssyntes.

MIC-gränser

• Farmakologiska MIC-gränser: S<8 mg/L, R>8 mg/L.
• Artrelaterade MIC-gränser: Enterobacteriaceae, streptokocker (inklusive pneumokocker), Haemophilus influenzae.

Aktivitet

• god aktivitet: Stafylokocker, streptokocker (inklusive pneumokocker), E.coli, Klebsiella, Enterobacter, Citrobacter, Proteus mirabilis, Proteus vulgaris, Morganella, Haemophilus influenzae, gonokocker och meningokocker, Salmonella, Shigella, många isolat av Serratia, och Clostridium perfringens.
• lägre aktivitet (nativ population i I-grupp): -
• otillräcklig aktivitet: Pseudomonas aeruginosa, Stenotrophomonas maltophilia, Acinetobacter, enterokocker, Listeria monocytogenes och de flesta anaeroba bakterier.

Resistensutveckling

• Resistensmekanismer: Resistens mot betalaktamantibiotika kan uppstå pga bakteriell syntes av ett stort antal betalaktamaser (se tabell över betalaktamaser), varav flera kan hämmas med klavulansyra (se ovan). Dessutom kan resistens uppstå pga produktion av förändrade penicillinbindande proteiner (PBP). För mer information om resistensmekanismer mot betalaktamantibiotika - se Betalaktamresistens.
• Korsresistens: Betalaktamaser har varierande grad av substratspecificitet. Förändrade PBP medför alltid (men i varierande grad) korsresistens mellan betalaktamantibiotika. mecA-genen hos stafylokocker vars produkt är ett alternativt PBP2, kallat PBP2a, förmedlar alltid korsresistens mot samtliga betalaktammedel.
• Resistens ännu ej beskriven: Streptococcus pyogenes (GAS), streptokocker grupp C och G.
• Resistens sällsynt (<1%): Gonokocker.
• Resistens förekommer (1 - 10 %): Enterobacteriaceae. Pneumokocker, Haemophilus influenzae (ceftriaxon påverkas ej av Haemophilus influenzaes betalaktamas och den i Sverige förekommande PBP-resistensen (2 - 3 %) påverkar vanligen inte ceftriaxons aktivitet).
• Resistens är vanlig (>10 %): Koagulasnegativa stafylokocker (30 - 40 %) pga meticillinresistens.
• Internationella trender: På sjukhus utanför Norden blir det allt vanligare med cefalosporinresistenta Enterobacteriaceae (se resistensmekanismer) och meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA).

Farmakokinetik

• Serumkoncentration: ca 80 mg/L 2-3 tim efter 1 g givet intramuskulärt.
• Skenbar distributionsvolym: 0,1 - 0,2 L/kg.
• Serumproteinbindning: >85%.
• Halveringstid: ca 8 tim vid normal njurfunktion. Förlängs vid kraftigt nedsatt njurfunktion och vid nedsatt funktion av både lever och njurar.
• Metabolism och elimination: Utsöndras i oförändrad form, 50% via njurarna och resten via gallan. Till patienter med kreatininclearance <10 mL/min ska dygnsdosen ej överstiga 2 g. Hos patienter med nedsatt funktion i både lever och njurar sker en förlängning av halveringstiden.
• Aktiva metaboliter: nej.
• Viktiga interaktioner: -

Kommentar

RAF & RAF-M, 1999

Uppdaterat 2006-08-30