Cefepim
- Deklaration
- Indikation enligt FASS
- Farmakodynamik
- Gränsvärden
- Resistensutveckling
- Farmakokinetik
- Kommentar
- Fotnot till tabeller
Cefepim (J01DA24) är ett parenteralt cefalosporin med brett antibakteriellt spektrum
och höggradig stabilitet mot betalaktamaser.
Cefepim: Allvarlig pneumoni. Allvarliga infektioner utgångna
från lungor. Initial behandling av febrila episoder hos neutropena patienter.
RAFs bedömning: Cefepim
har god aktivitet mot flertalet Grampositiva och aeroba Gramnegativa bakterier
inklusive Pseudomonas. Det är ett alternativt förstahandspreparat vid nosokomial
pneumoni och vid misstänkt sepsis hos neutropena patienter.
Se även RAFs kommentarer till användningen av
parenterala cefalosporiner.
Betalaktamantibiotika har i huvudsak baktericid effekt. Effekten är beroende
på tiden den fria koncentrationen i serum överstiger bakteriens MIC-värde. Cefepim är ett aminotazolmetoximino cefalosporin som liksom övriga
betalaktam-antibiotika verkar genom att hämma bakteriernas cellväggssyntes.
- Farmakologiska MIC-gränser: S<8 mg/L, R>8 mg/L.
- Artrelaterade MIC-gränser: Enterobacteriaceae, streptokocker, pneumokocker och
Haemophilus influenzae.
- god aktivitet: E. coli, Klebsiella, Enterobacter, Citrobacter,
Serratia, Proteus, Providencia, Morganella, Pseudomonas, Acinetobacter, Salmonella,
Shigella, Yersinia, Haemophilus influenzae, Moraxella catarrhalis, gonokocker,
meningokocker, streptokocker (inklusive pneumokocker) och stafylokocker.
- lägre aktivitet (nativ population i I-grupp): -
- otillräcklig aktivitet: Enterokocker, Listeria, Stenotrophomonas
maltophilia, Pseudomonas acidovorans, Clostridium difficile, Bacteroides och Legionella.
- Resistensmekanismer: Resistens mot betalaktamantibiotika kan uppstå pga
bakteriell syntes av ett stort antal betalaktamaser (se tabell över betalaktamaser),
varav flera kan hämmas med klavulansyra (se ovan). Dessutom kan resistens uppstå pga
produktion av förändrade penicillinbindande proteiner (PBP). För mer information om
resistensmekanismer mot betalaktamantibiotika - se Betalaktamresistens.
- Korsresistens: Betalaktamaser har varierande grad av substratspecificitet.
Förändrade PBP medför alltid (men i varierande grad) korsresistens mellan
betalaktamantibiotika. mecA-genen hos stafylokocker vars produkt är ett
alternativt PBP2, kallat PBP2a, förmedlar alltid korsresistens mot samtliga
betalaktammedel.
- Resistens ännu ej beskriven: Streptococcus pyogenes (GAS), streptokocker grupp C
och G.
- Resistens sällsynt (<1%): -
- Resistens förekommer (1 - 10 %): Pseudomonas aeruginosa, Enterobacteriaceae, pneumokocker och
Haemophilus influenzae (kromosomalt betingad PBP-resistens ca 3-5 % i Sverige för både
pnc och Hi). Pneumokocker med nedsatt penicillinkänslighet (PcG MIC>0.125 mg/L) är
aldrig fullt känsliga för cefalosporiner. Innan cefepim används i behandling av dessa
stammar bör MIC-bestämning utföras.
- Resistens är vanlig (>10 %): Koagulasnegativa stafylokocker (30 - 40 %) pga
meticillinresistens.
- Internationella trender: På sjukhus utanför Norden blir det allt vanligare med
cefalosporinresistenta Enterobacteriaceae (se resistensmekanismer) och
meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA).
- Serumkoncentration: ca 140 mg/L efter 2g i.v.
- Skenbar distributionsvolym: 0,2 L/kg.
- Serumproteinbindning: ca 10%
- Halveringstid: ca 2 timmar. Förlängs med sviktande njurfunktion.
- Metabolism och elimination: Elimineras genom glomerulär filtration av
oförändrad substans. En minimal metabol nedbrytning föreligger. Dosreduktion
bör göras vid nedsatt njurfunktion.
- Aktiva metaboliter: nej.
- Viktiga interaktioner: inga.
RAF & RAF-M 1999
Uppdaterad
2006-08-30