Aztreonam

1. Deklaration
2. Indikation enligt FASS
3. Farmakodynamik
4. Farmakokinetik
5. Gränsvärden
6. Resistensutveckling
7. Kommentar
8. Fotnot till tabeller

Deklaration

Aztreonam (J01DF01) är ett antibiotikum tillhörande betalaktamerna (av monobaktam typ).

Indikation enligt FASS

Aztreonam används när infektion med gramnegativa bakterier misstänks eller verifierats. Pneumoni orsakad av aeroba gramnegativa bakterier. Komplicerad nedre och övre urinvägsinfektion. Urogenitala infektioner orsakade av gonokocker. Allvarliga infektioner utgångna från lungor eller urinvägar. Luftvägsinfektioner hos patienter med cystisk fibros.

Se även RAFs kommentarer till användningen av parenterala penicillinpreparat.

Farmakodynamik

Betalaktamantibiotika har i huvudsak baktericid effekt. Effekten är beroende av att den fria serumkoncentrationen ligger över MIC. Aztreonam verkar genom att interferera med bakteriers cellvägssyntes (binder till PBP3). Det är stabilt mot de flesta vanliga betalaktamaser.

Aktivitet

• god aktivitet: mot E.coli, Proteus-arter, Morganella morganii, Providencia, Klebsiella, Serratia, Salmonella, Shigella, Haemophilus influenzae, Neisseria gonorrhoeae och Neisseria meningitidis.
• lägre aktivitet (nativ population i I-grupp): -
• dålig aktivitet: Pseudomonas, grampositiva bakterier och anaeroba bakterier.

MIC-gränser

• Farmakologiska MIC-gränser: S <4 och R>8 mg/L
• Artrelaterade MIC-gränser: Haemophilus influenzae, Enterobacteriaceae.

Resistensutveckling

• Resistensmekanismer: Resistens mot betalaktamantibiotika kan uppstå pga bakteriell syntes av ett stort antal betalaktamaser, varav flera kan hämmas med klavulansyra (se Tabell över betalaktamaser). Betalaktamaser påverkar sällan aztreonam. Resistens kan också uppstå pga produktion av förändrade penicillinbindande proteiner (PBP). Denna typ av resistens kan påverka aztreonam. För mer information om resistensmekanismer mot betalaktamantibiotika - se Betalaktamresistens.
• Korsresistens: Betalaktamaser har varierande grad av substratspecificitet. Förändrade PBP medför alltid (men i varierande grad) korsresistens mellan betalaktamantibiotika. mecA-genen hos stafylokocker vars produkt är ett alternativt PBP2, kallat PBP2a, förmedlar alltid korsresistens mot samtliga betalaktammedel inklusive karbapenemer (imipenem och meropenem).
• Resistens ännu ej beskriven: -
• Resistens sällsynt (<1%): Haemophilus influenzae, meningokocker.
• Resistens förekommer (1 - 10 %): Enterobacteriaceae.
• Resistens är vanlig (>10 %): -
• Internationella trender: Enterobacteriaceae; särskilt Klebsiella och E.coli med ESBL är resistenta mot aztreonam. Resistens ses även hos Enterobacteriaceae med hyperproduktion av kromosomal betalaktamas (t ex Enterobacter).

Farmakokinetik

• Serumkoncentration: Efter intravenös infusion under 30 minuter av 1 respektive 2 g av aztreonam uppnås maximala serumkoncentrationer av cirka 90 respektive 200 mg/L. Efter intravenös injektion av 1 respektive 2 g erhålles efter en timme en serumkoncentration på ca 50 respektive 90 mg/L.
• Skenbar distributionsvolym: 10 L/kg.
• Serumproteinbindning: 55 %
• Halveringstid: Ca 1 - 2 h vid normal njurfunktion, 4 timmar vid kraftigt nedsatt njurfunktion och 8 timmar vid anuri.
• Metabolism och elimination: Glomerulär filtration och tubulär sekretion.
• Aktiva metaboliter: -6 % uppträder som inaktiv metabolit. Utsöndring i galla är negligerbar.
• Viktig interaktion: Probecid förlänger halveringstiden.

Kommentar