Klaritromycin


  1. Deklaration
  2. Indikation enligt FASS
  3. Farmakodynamik
  4. Gränsvärden
  5. Resistensutveckling
  6. Farmakokinetik
  7. Kommentar
  8. Fotnot till tabeller

Deklaration

Klaritromycin (J01FA09) är ett makrolidantibiotikum avsett för oralt bruk


Indikation enligt FASS

Klaritromycin: Pneumoni orsakad av Mycoplasma pneumoniae, Chlamydia psittaci (ornitos) eller Chlamydia pneumoniae (TWAR). För eradikering av Helicobacter pylorii vid behandling av duodenalsår. Vid följande indikationer bör medlet förbehållas patienter med penicillinöverkänslighet eller där penicillin är olämpligt av andra skäl: Faryngotonsillit. Akut otitis media. Samhällsförvärvad pneumoni. Hud- och mjukdelsinfektioner.

RAFs bedömning

Klaritromycin är ett alternativt förstahandsmedel vid behandling av pneumoni orsakad av Mycoplasma pneumoniae, Chlamydophila psittaci eller Chlamydophila pneumoniae. Vid eradikering av Helicobakter pylori är resistens mot klaritromycin kopplat till sämre behandlingsutfall varför resistensbestämning på biopsimaterial bör göras vid recidiv. Klaritromycin har effekt mot atypiska mykobakterier men behandling är sällan indicerad hos immunkompetenta individer. Klaritromycin har otillräcklig effekt mot Hemophilus influenzae och uppvisar en dålig penetration till mellanörat och är därför olämpligt vid behandling av akut mediaotit. Makrolidanvändning skall om möjligt undvikas vid infektioner orsakade av pneumokocker och betahemolytiska streptokocker pga. risk för selektion av resistens. I övrigt se RAF.s kommentarer till godkända indikationer för orala makrolider.


Farmakodynamik

Klaritromycin hämmar bakteriers proteinsyntes genom bindning till ribosomer. Klaritromycin har ett antibakteriellt spektrum som mycket liknar det hos erytromycin. Klaritromycins antibakteriella aktivitet är dock generellt högre mot flertalet patogener. Huvudmetaboliten, 14-hydroxi.klaritromycin, har egen antibakteriell aktivitet.

MIC-gränser

Aktivitet

Resistensutveckling


Farmakokinetik


Kommentar

Klaritromycin, liksom övriga makrolider, skall undvikas till gravida under första trimestern pga risken för hjärt-kärlmissbildningar hos fostret.


RAF & RAF-M, 1999

Uppdaterat 2007-01-07