Multiresistenta bakterier - förekomst nationellt och internationellt
Stafylokocker - särskilt MRSA (meticillin resistenta S.aureus) som ofta också uppvisar resistens mot erytromycin, klindamycin, aminoglykosider, fusidinsyra, kinoloner m fl. och VRSA (vankomycinresistenta S.aureus).
Enterokocker - särskilt E.faecalis och E.faecium med vankomycin- (och ofta också teikoplanin-) resistens, höggradig aminoglykosidresistens samt i det sistnämnda fallet också ampicillinresistens.
Gramnegativa stavar (Klebsiella, Enterobacter, Acinetobacter, Pseudomonas, Stenotrophomonas) med multiresistens mot bl.a. cefalosporiner, karbapenemer, aminoglykosider m fl.
Spridning av multiresistenta bakterier (MRB) i vårdmiljöer gynnas av
I Sverige har vi med få undantag hittills lyckats förhindra epidemier med MRB på sjukhus. Orsakerna är säkert flera. Vårt geografiska läge, vår goda ekonomi som bl a medfört en hög allmän vårdstandard, hög personaltäthet samt god vårdhygienisk standard, en konservativ och väl genomförd antibiotikapolitik samt att vi oftast lyckats upptäcka enstaka fall av MRB tidigt och omedelbart vidtagit vårdhygieniska åtgärder för att förhindra spridning.
Situationen ändras nu:
Det blir i detta läge allt viktigare att ha en gemensam, organiserad och flexibel beredskap för att tidigt upptäcka och förhindra att multiresistenta bakterier får fotfäste i svenska vårdmiljöer. Om vi ska kunna möta framtida hot på ett rationellt sätt måste vi visa att vi klarar hanteringen av MRSA, VRE och multiresistenta gramnegativa stavar. De är sannolikt representativa för de problem vi kan ställas för i framtiden. Observera att medicinskt indicerade åtgärder ALDRIG får försenas pga bärarskap av multiresistenta bakterier.