Listeria monocytogenes |
Listeria monocytogenes |
| Penicilliner. L.monocytogenes är alltid
känslig för penicillin G och ampicillin. Ampicillin i kombination med
gentamicin anses i internationella sammanställningar vara förstahandsval.
För karbapenemerna saknas klinisk dokumentation. Cefalosporiner. Listeria är alltid resistent mot cefalosporiner. |
Penicillins.
L.monocytogenes is always sensitive to
bensylpenicillin and ampicillin. International studies indicate that
ampicillin should be combined with gentamicin for synergistic effect. The in vitro activity of carbapenems is good but clinical documentation is lacking. Cefalosporins. Listeria is always resistant to cefalosporins. |
Trimetoprim/Sulfametoxazol har baktericid effekt och ger tillräckligt höga vävnadskoncentrationer. Trimetoprimsulfa har framgångsrikt använts i kombination med ampicillin, men dokumentationen är knapphändig. |
Cotrimoxazole. The activity and penetration of cotrimoxazole should make this drug an alternative, however clinical documentation is lacking. Some studies indicate that the drug should be combined with ampicillin. |
Makrolider. Erytromycin anses vara terapeutiskt alternativ vid penicillinallergi. För övriga makrolider saknas dokumentation. |
Macrolides. Erythromycin has been considered a therapeutic alternative in penicillin allergic patients. The documentation on macrolides is insufficient. |
Aminoglykosider. Gentamicin eller netilmicin har använts tillsammans med penicilliner (synergi jämförbar med den som erhålles mot enterokocker). |
Aminoglycosides. Gentamicin and netilmicin have been used together with penicillins (it is hoped for synergy in analogy with enterococci). |
|
»
Litteratur:
»Merle-Melet: Journal of Infection, 1996; 33:
79-85
»Ramsakal: Infect Med., 2004; 21: 345-349
»Hof: Clin Microbiol Rev, 1997; 10: 345–357
|
|
RAF & RAF-M, 1990 |
SRGA & SRGA-M, 1990 |