Moxifloxacin

1. Deklaration
2. Indikation enligt FASS
3. Farmakodynamik
4. Gränsvärden
5. Resistensutveckling
6. Farmakokinetik
7. Kommentar

Deklaration

Moxifloxacin (J01MA14) är en fluorokinolon. Medlet finns för peroralt bruk (filmdragerade tabletter).

Infektioner orskade av bakterier känsliga för moxifloxacin vid följande sjukdomstillstånd: Akut exacerbation av kronisk bronkit. Samhällsförvärvad pneumoni, med undantag av svår pneumoni. Akut bakteriell sinuit.

RAFs bedömning: Moxifloxacin är den kinolon som har bäst aktivitet mot Grampositiva bakterier. Trots aktivitet mot flertalet luftvägspatogener bör preparatet normalt ej användas för behandling av luftvägsinfektioner annat än vid legionellapneumoni. P.g.a. tilltagande resistens bör kinoloner användas restriktivt. Se RAF:s kommentarer till godkända indikationer för orala kinoloner.

Moxifloxacin har baktericid effekt genom att hämma bakteriernas DNA-gyras (topoisomeras II) och topoisomeras IV hos grampositiva bakterier. Den antibakteriella effekten är bäst korrelerad till AUC/MIC och toppkoncentrationer/MIC.

MIC-gränser

• Farmakologiska: S<0.5 mg/L, R>1 mg/L.
• Artrelaterade MIC-gränser: flertal species (pneumokocker och H.influenzae).

Aktivitet mot bakterier som ännu inte förvärvat resistensmekanismer (nativa stammar)

• god aktivitet och dokumenterad klinisk effekt: E.coli, Klebsiella pneumoniae, Enterobacter clocae och andra Enterobacteriaceae, Pneumokocker, Streptococcus pyogenes, Staphylococcus aureus, Haemophilus influenzae, Moraxella catarrhalis, Chlamydia pneumoniae, Mycoplasma pneumoniae.
• god aktivitet: Legionella pneumophila, Fusobacteriumarter
• lägre aktivitet (nativ population i I-grupp): Stenotrophomonas, Bacteroidesarter.
• otillräcklig aktivitet: Burkholderia cepacia, Pseudomonas aeruginosa.

Resistens

• Resistensmekanismer: Resistens mot fluorokinoloner är kromosomalt medierad och beror antingen på mutationer i de gener som kodar för fluorokinolonernas mål, DNA-gyras (gyrA eller gyrB) eller topoisomeras IV, eller på mutationer i de regulatoriska generna för permeabilitet och/eller effluxaktivitet. Multipla mutationer i samma gen kan förekomma, resulterande i varierande grad av resistens. Flera olika resistensgener kan förekomma samtidigt, vilket då kan leda till mycket höggradig resistens.
  1.DNA-gyras mutationer - finns beskrivet hos flertalet kända humanpatogena bakteriearter
  2.Topoisomeras IV mutationer - E.coli, Neisseria gonorrhoeae, Staphylococcus aureus
  3.Minskad permeabilitet - ett flertal gramnegativa arter
  4.Aktiv efflux - Staphylococcus aureus, Enterobacteriaceae, Pseudomonas, Campylobacter.

• Korsresistens: Resistensmekanismerna är i huvudsak gemensamma för olika kinoloner.Resistens mot en fluorokinolon leder som regel till resistens mot övriga fluorokinoloner. Eftersom moxifloxacin inhiberar både topoisomeras II och IV hos grampositiva organsimer, kan moxifloxacin vara mer aktivt mot vissa grampositiva bakterier, som är resistenta mot andra kinoloner. Dock uppvisar alltid isolat med annan kinolonresistens högre MIC-värden också för moxifloxacin.
• Resistens sällsynt (<1%): Pneumokocker, Neisseria meningitidis, Haemophilus influenzae.
• Resistens förekommer (1 – 10 %): Staphylococcus aureus, E.coli och många andra Enterobacteriaceae.
• Resistens är vanlig (>10 %): Campylobacter (>30% av stammar isolerade i Sverige), koagulasnegativa stafylokocker (> 50% av svenska sjukhusstammar), enterokocker (>50% av svenska sjukhusstammar av E. faecium), Burkholderia cepacia, Stenotrophomonas maltophilia.
• Internationella trender: Resistens mot kinoloner ökar, bl.a. mot Pseudomonas och Acinetobacter, Campylobacter (>50% i vissa delar av Sydeuropa), Salmonella (>5% i vissa delar av Europa fr.a. S. typhimurium och S.hadar), Stafylokocker fr.a. KNS (flertalet isolat sjukhusstammar i vissa områden), Neisseria gonorrhoeae (>10% i vissa områden av Sydostasien).

• Biotillgänglighet: 91%. Födointagspåverkan på absorption: kan intas oberoende av måltider.
• Serumkoncentration: 3.1 mg/L inom 0.5-4.0 timmar efter en oral dos på 400 mg, högre koncentrationer har observerats hos friska försökspersoner med låg kroppsvikt
• Skenbar distributionsvolym: 2 L/kg.
• Serumproteinbindning: 40%
• Halveringstid: 12 timmar
• Metabolism och elimination: Genomgår Fas II-biotransformation och utsöndras via urin (c.a 25%) och galla/faeces (c.a 75%) såväl som oförändrad läkemedel liksom i form av en sulfatförening (M1) och glukoronid (M2). Båda dessa metaboliter är mikrobiologiskt inaktiva.
• Aktiva metaboliter: nej (se ovan).
• Viktig interaktion: Antacida, sukralfat, produkter som innehåller järn eller zinksalter, didanosin, digoxin, glibenklamid. Försiktighet bör iakttagas vid samtidig användning av läkemedel som inducerar QT-förlängning (vissa antiarytmika, antibiotika och antihistaminer). Interaktion via P-450 enzymer är osannolik.
• Moxifloxacins farmakokinetik påverkas inte signifikant av måttligt nedsatt njurfunktion, men koncentrationen av M2-metabolit stiger med sjunkande njurfunktion. Än så länge saknas erfarenhet av klinisk användning till patienter med kreatininclearance <30 mL/min x 1.73 m² och dialyspatienter samt patienter med nedsatt leverfunktion. Medlet bör därför ej användas för behandling av dessa patientkategorier.

Kommentar

RAF & RAF-M, 2000

Uppdaterad 2007-01-07