Linezolid


  1. Deklaration
  2. Indikation enligt FASS
  3. Farmakodynamik
  4. Gränsvärden
  5. Resistensutveckling
  6. Farmakokinetik
  7. Kommentar

Deklaration

Linezolid (J01XX08) är ett syntetiskt antibiotikum tillhörande en ny grupp av preparat, oxazolidinoner. Det har en hämmande eller avdödande effekt på i första hand grampositiva och anaeroba bakterier genom att interferera med bakteriernas proteinsyntes. Medlet är avsett för peroralt och parenteralt bruk.


Indikation enligt FASS

Linezolid är indicerat för behandling av följande infektioner när dessa med säkerhet eller sannolikt orsakas av känsliga grampositiva bakterier. Vid fastställande av om linezolid är en lämplig behandling skall hänsyn tas till resultaten av mikrobiologiska analyser och information om prevalensen av antibiotikaresistens bland grampositiva bakterier: nosokomial pneumoni, samhällsförvärvad pneumoni, komplicerade hud- och mjukdelsinfektioner. Linezolidbehandling skall endast inledas i sb m sjukhusvård och efter konsultation med relevant specialist. Om samtidig infektion med gramnegativ patogen misstänks eller har konstaterats ges kombinationsterapi. Officiella riktlinjer för användning av antibakteriella preparat skall beaktas. 


RAFs bedömning: Linezolid kan vara av värde för behandling av infektioner orsakade av grampositiva bakterier resistenta mot andra preparat, särskilt vid multiresistens hos stafylokocker och enterokocker. Behandling skall endast inledas i samband med sjukhusvård och efter konsultation med relevant specialist. RAF:s kommentarer till godkända indikationer


Farmakodynamik

Linezolid interfererar med ett tidigt steg i proteinsyntesen genom att binda sig till 50S-ribosom-subenheter och därigenom inhibera formeringen av startkomplex för den fortsatta proteinsyntesen. Linezolid utövar en bactericid effekt mot de flesta streptokockstammar (inklusive pneumokocker) och en bakteriostatisk effekt mot stafylokocker och enterokocker. Den antibakteriella effekten är främst relaterad till tid över MIC, men AUC över MIC verkar ha viss betydelse mot vissa bakteriespecies, t.ex. S.aureus. En postantibiotisk effekt på 0,6-3,9 timmar har konstaterats in vitro och i djurförsök.

MIC-gränser

Aktivitet mot bakterier som ännu inte förvärvat resistensmekanismer (nativa stammar)

Resistens


Farmakokinetik


Kommentar

Allvarliga biverkningar förekommer i form av övergående benmärgsdepression och permanent synnedsättning och neuropati.


RAF & RAF-M, 2000
Uppdaterat 2006-08-30