Isoxazolylpenicilliner

1. Deklaration
2. Indikation enligt FASS
3. Farmakodynamik
4. Gränsvärden
5. Resistensutveckling
6. Farmakokinetik
7. Kommentar
8. Fotnot till tabeller

Deklaration

Kloxacillin (J01CF02), dikloxacillin (J01CF01) och flukloxacillin (J01CF05) är semisyntetiska derivat av penicillansyra med en disubstituerad 4-isoxazolylsidokedja. Samtliga preparat är syrastabila och kan ges oralt. Kloxacillin och dikloxacillin finns även för parenteral behandling.

Indikation enligt FASS

RAFs bedömning: Isoxazolylpenicilliner har god aktivitet mot Staphylococcus aureus och betahemolytiska streptokocker. De är förstahandsmedel vid parenteral eller oral behandling av hud- och mjukdelsinfektioner där S.aureus misstänks. Se även RAF:s kommentarer till godkända indikationer för orala penicilliner och parenterala penicillinpreparat.

Farmakodynamik

Betalaktamantibiotika har i huvudsak baktericid effekt. Isoxazolylpenicillinerna verkar genom hämning av bakteriers cellväggssyntes. Den antibakteriella effekten är bäst korrelerad till tiden som antibiotikakoncentrationen överstiger MIC.

MIC-gränser (se Oxacillin i tabeller)

• Farmakologiska MIC-gränser: S <1, R >1 mg/L
• Artrelaterade MIC-gränser: -

Aktivitet

• god aktivitet: Stafylokocker, Streptococcus pyogenes (GAS) och streptokocker grupp C och G.
• lägre aktivitet (nativ population i I-grupp): -
• otillräcklig aktivitet: gramnegativa bakterier, anaeroba bakterier.

Resistensutveckling

• Resistensmekanismer: Resistens mot isoxazolylpenicilliner (sk meticillin-resistens) orsakas av att bakterien producerar ett alternativt penicillinbindande protein, benämnt PBP2a (synonym: PBP2') som är en produkt av mecA-genen. Meticillinresistenta stafylokocker benämns beroende på art MRSA (Staphylococcus aureus), MRSE (Staphylococcus epidermidis), osv. Vissa höggradigt betalaktamasproducerande Staphylococcus aureus kan uppvisa "falsk" meticillinresistens ("borderline resistance", även kallad BORSA). Den kliniska relevansen av BORSA är mycket tveksam och sjukhushygieniska särskilda åtgärder har inte ansetts motiverade.
• Korsresistens: Meticillinresistenta  stafylokocker med mecA-gen (MRSA, MRSE, m fl) har generellt låg känslighet för samtliga betalaktamantibiotika, inklusive nyare cefalosporiner och imipenem.
• Resistens förekommer ej: Streptococcus pyogenes (GAS) samt streptokocker grupp C och G.
• Resistens sällsynt (<1%): MRSA är i hvudsak ovanligt i Sverige. Dock förekommer epidemier på sjukhus och i kommunala vårdformer varvid resistensen tillfälligt ökar till 1 - 10 %.
• Resistens förekommer (1 – 10 %): MRSA är i huvudsak ovanligt i Sverige. Dock förekommer epidemier på sjukhus och i kommunala vårdformer varvid resistensen tillfälligt ökar till 1 - 10 %.
• Resistens är vanlig (>10 %): Koagulasnegativa stafylokocker med meticillinresistens (MRSE) är vanliga (40 - 80 % är vanligt i Sverige).
• Internationella trender: Meticillinresistens hos Staphylococcus aureus (MRSA) har ökat dramatiskt i många länder de senaste två decennierna. Utanför Norden är det inte helt ovanligt att 20 - 40 % av Staphylococcus aureus på sjukhus är MRSA och ofta också multiresistenta (resistenta mot aminoglykosider, erytromycin, klindamycin, kinoloner mfl).

Farmakokinetik

• Biotillgänglighet (% av given dos): Absorberas till 80-90 % på fastande mage. Absorptionen är försämrad vid administrering i samband med måltid.
• Serumkoncentration: Efter en dos av 500 mg isoxazolylpenicillin uppnås inom 1-2 timmar maximal serumkoncentration 10-25 mg/L.
• Skenbar distributionsvolym: 0,1 - 0,2 L/kg.
• Serumproteinbindning: 94-98 %
• Halveringstid (timmar): 30 min för kloxacillin, 45 min för dikloxacillin, 90 min för flukloxacillin.
• Metabolism och elimination: Vid normal njurfunktion utsöndras inom 6-8 timmar 30-65 % i urinen.
• Aktiva metaboliter: -
• Viktig interaktion: Minskad effekt av medel tillhörande dikumarolgruppen.

Kommentar

Observera att medlen ska doseras minst tre gånger dagligen.

RAF & RAF-M 1999

Uppdaterad 2006-08-30