Ertapenem
- Deklaration
- Indikation
enligt FASS
- Farmakodynamik
- Gränsvärden
- Resistensutveckling
- Farmakokinetik
- Kommentar
- Fotnot
till tabeller
-
Rational dokument
Deklaration
Ertapenem är ett parenteralt betalaktamantibiotikum
tillhörande karbapenemgruppen med ett brett antibakteriellt spektrum och
stabilitet mot flertalet betalaktamaser.
Indikation enligt FASS
Vuxna: Intraabdominella infektioner,
samhällsförvärvade pneumonier samt akuta gynekologiska infektioner.
RAFs bedömning: Ertapenem har sämre aktivitet än meropenem
och imipenem mot pseudomonas och anaeroba bakterier.
Ertapenem har
otillräcklig aktivitet mot Enterococcus faecalis och Enterococcus faecium.
När
cefalosporinresistens är vanlig bland enterobacteriaceae kan ertapenem vara ett
alternativ vid behandling av samhällsförvärvade bukinfektioner av måttlig
svårighetsgrad (APACHE II < 15), och då P. aeruginosa
eller enterokocker inte misstänks. Se
även RAFs kommentarer till användningen av karbapenemer.
Farmakodynamik
Ertapenem hämmar bakteriers cellväggssyntes genom bindning
till penicillinbindande proteiner (PBP). Ertapenem binder framför allt till PBP
2 och 3 hos E. coli. Det har baktericid effekt och är stabilt mot hydrolys av
flertalet bakteriella betalaktamaser. Den antibakteriella effekten är bäst
korrelerad till tiden som antibiotikakoncentrationen överstiger MIC.
MIC-gränser
- Farmakologiska
MIC-gränser: S<1och R>2 mg/L
- Artrelaterade
MIC-gränser: Enterobacteriaceae, Streptokocker.
- god
aktivitet: stafylokocker, streptokocker, pneumokocker, Haemophilus
influenzae, Enterobacteriaceae och ett flertal anaeroba bakteriearter.
- lägre
aktivitet (nativ population i I-grupp): ett flertal anaeroba
bakteriearter, bl a vissa Bacteroides och Clostridium spp
- otillräcklig
aktivitet: Enterococcus faecalis, Enterococcus faecium, Pseudomonas
aeruginosa , Acinetobacter spp. och Stenotrophomonas maltophilia.
Resistensutveckling
- Resistensmekanismer: Resistens mot betalaktamantibiotika kan uppstå pga
bakteriell syntes av ett stort antal betalaktamaser (se Tabell
över betalaktamaser).
Betalaktamaser påverkar sällan ertapenem, men nedsatt känslighet kan ses hos
bakterier som hyperproducerar kromosomal AmpC betalaktamas.
Resistens kan
också uppstå pga produktion av förändrade penicillinbindande proteiner (PBP).
Denna typ av resistens kan påverka ertapenem. För mer information om
resistensmekanismer mot betalaktamantibiotika - se Betalaktamresistens.
- Korsresistens:
Betalaktamaser har varierande grad av substratspecificitet. Förändrade PBP
medför alltid (men i varierande grad) korsresistens mellan
betalaktamantibiotika. mecA-genen hos stafylokocker vars produkt är ett
alternativt PBP2, kallat PBP2a, förmedlar alltid korsresistens mot
samtliga betalaktammedel inklusive karbapenemer.
- Resistens
ännu ej beskriven: Streptococcus pyogenes (GAS), Streptokocker grupp C och
G.
- Resistens
förekommer (0-10 %): Enterobacteriaceae. Staphylococcus aureus
(MRSA).
- Resistens
är vanlig (>10 %):
- Internationella
trender: Meticillinresistenta Staphylococcus aureus är ett växande problem
på sjukhus utanför Norden.
Farmakokinetik
- Serumkoncentration:
efter en intravenös infusion (30 min) av 1 g ertapenem uppnås en maximal
serumkoncentration av ca 150 mg/L, 10 mg/L efter 12 timmar och 1 mg/l efter 24
timmar.
- Skenbar
distributionsvolym: ca 0.1 L/kg.
- Serumproteinbindning:
ca 95 %
- Halveringstid:
ca 4 timmar.
- Metabolism
och elimination: ca 80 % av ertapenem återfinns i urinen, varav knappt
hälften som oförändrad substans och lika mycket som inaktiv metabolit. 10%
återfinns i faeces.
- Aktiva
metaboliter: -
- Viktig
interaktion: -
Kommentar
Ertapenem skiljer sig från meropenem och imipenem: helt otillräcklig
aktivitet mot enterokocker och Pseudomonas-arter och sämre aktivitet mot
flertalet anaeroba bakteriearter, bl a vissa Bacteroides och Clostridium spp.
Tillgängliga data talar för att ertapenem kan vara ett alternativ till
piperacillin/tazobactam och kombinationen cefalosporin/metronidazol vid
samhällsförvärvade
bukinfektioner av måttlig svårighetsgrad
(APACHE II <
15), där
P. aeruginosa och enterokocker inte misstänks. Vissa
farhågor existerar fortfarande runt selektionen av karbapenemresistent
P.
aeruginosa, stabiliteten av ertapenem mot organismer med hyperproduktion
av AmpC och generell selektion av enterokocker, men inga data stöder så
långt att detta är väsentliga kliniska problem.
RAF & RAF-M,
2002
Uppdaterad
2007-04-25