Ertapenem

Deklaration

Ertapenem är ett parenteralt betalaktamantibiotikum tillhörande karbapenemgruppen med ett brett antibakteriellt spektrum och stabilitet mot flertalet betalaktamaser.

Indikation enligt FASS

Vuxna: Intraabdominella infektioner, samhällsförvärvade pneumonier samt akuta gynekologiska infektioner.

RAFs bedömning: Ertapenem har sämre aktivitet än meropenem och imipenem mot pseudomonas och anaeroba bakterier. Ertapenem har otillräcklig aktivitet mot Enterococcus faecalis och Enterococcus faecium. När cefalosporinresistens är vanlig bland enterobacteriaceae kan ertapenem vara ett alternativ vid behandling av samhällsförvärvade bukinfektioner av måttlig svårighetsgrad (APACHE II < 15), och då P. aeruginosa eller enterokocker inte misstänks. Se även RAFs kommentarer till användningen av karbapenemer.

Farmakodynamik

Ertapenem hämmar bakteriers cellväggssyntes genom bindning till penicillinbindande proteiner (PBP). Ertapenem binder framför allt till PBP 2 och 3 hos E. coli. Det har baktericid effekt och är stabilt mot hydrolys av flertalet bakteriella betalaktamaser. Den antibakteriella effekten är bäst korrelerad till tiden som antibiotikakoncentrationen överstiger MIC.

MIC-gränser

• Farmakologiska MIC-gränser: S<1och R>2 mg/L
• Artrelaterade MIC-gränser: Enterobacteriaceae, Streptokocker.

Aktivitet

• god aktivitet: stafylokocker, streptokocker, pneumokocker, Haemophilus influenzae, Enterobacteriaceae och ett flertal anaeroba bakteriearter.
• lägre aktivitet (nativ population i I-grupp): ett flertal anaeroba bakteriearter, bl a vissa Bacteroides och Clostridium spp
• otillräcklig aktivitet: Enterococcus faecalis, Enterococcus faecium, Pseudomonas aeruginosa , Acinetobacter spp. och Stenotrophomonas maltophilia.

Resistensutveckling

• Resistensmekanismer: Resistens mot betalaktamantibiotika kan uppstå pga bakteriell syntes av ett stort antal betalaktamaser (se Tabell över betalaktamaser). Betalaktamaser påverkar sällan ertapenem, men nedsatt känslighet kan ses hos bakterier som hyperproducerar kromosomal AmpC betalaktamas. Resistens kan också uppstå pga produktion av förändrade penicillinbindande proteiner (PBP). Denna typ av resistens kan påverka ertapenem. För mer information om resistensmekanismer mot betalaktamantibiotika - se Betalaktamresistens.
• Korsresistens: Betalaktamaser har varierande grad av substratspecificitet. Förändrade PBP medför alltid (men i varierande grad) korsresistens mellan betalaktamantibiotika. mecA-genen hos stafylokocker vars produkt är ett alternativt PBP2, kallat PBP2a, förmedlar alltid korsresistens mot samtliga betalaktammedel inklusive karbapenemer.
• Resistens ännu ej beskriven: Streptococcus pyogenes (GAS), Streptokocker grupp C och G.
• Resistens förekommer (0-10 %): Enterobacteriaceae. Staphylococcus aureus (MRSA).
• Resistens är vanlig (>10 %):
• Internationella trender: Meticillinresistenta Staphylococcus aureus är ett växande problem på sjukhus utanför Norden.

Farmakokinetik

• Serumkoncentration: efter en intravenös infusion (30 min) av 1 g ertapenem uppnås en maximal serumkoncentration av ca 150 mg/L, 10 mg/L efter 12 timmar och 1 mg/l efter 24 timmar.
• Skenbar distributionsvolym: ca 0.1 L/kg.
• Serumproteinbindning: ca 95 %
• Halveringstid: ca 4 timmar.
• Metabolism och elimination: ca 80 % av ertapenem återfinns i urinen, varav knappt hälften som oförändrad substans och lika mycket som inaktiv metabolit. 10% återfinns i faeces.
• Aktiva metaboliter: -
• Viktig interaktion: -

Kommentar

RAF & RAF-M, 2002

Uppdaterad 2007-04-25