PENICILLINASER

PENICILLINASES

Penicillinaser tillhör klass A i Amblers klassifisering av beta-laktamaser och kan alla inaktiveras av beta-laktamasinhibitorer som klavulansyra.  Denna kategori av beta-laktamaser kan påträffas i såväl grampositiva som gramnegativa bakterier och kan detekteras med nitrocefintesten (hypertext).

Stafylokocker.  Både Staphylococcus aureus och koagulas-negativa stafylokocker (förutom Staphylococcus saprophyticus) producerar frekvent en plasmidmedierat penicillinas, PC1 (> 70 %). Normalt producerar stafylokocker små mängder enzym, men efter induktion med ett penicillin ökar produktionen avsevärt.  Därför måste alla isolat induceras (exempelvis med 0.01 mg/L oxacillin) innan test för beta-laktamas produktion utföras. På grund av den höga förekomsten av penicillinas-produktion och pga av svårigheterna att utesluta att ett isolat är penicillinasproducerande rekommenderar RAF-M inga rutinmässig testing av beta-laktamas produktion hos stafylokocker.

Enterococcus faecalis. Denna organism kan i undantagsfall, oftast med samtidig aminoglykosidresistens, förvärva plasmidburen PC1 penicillinas.  Endast några få amerikanska rapporter från tidigt 1990-tal existerar, varför man synes kunna bortse från denna mekanism.  Beta-laktam resistens hos enterokocker uppkommer nästan uteslutande genom mutationer i penicillin-bindande proteiner och drabbar uteslutande Enterococcus faecium, där de å andra sidan förekommer i mycket hög utsträckning.

Haemophilus influenzae och Neisseria species.  Dessa organismer kan bilda plasmidmedierat penicillinas av TEM-typ.  Alla kliniska isolat skall rutinmässigt undersökas på förekomst av beta-laktamas.  Beta-laktamas produktion hos N. meningitidis är mycket sällan förekommande och måste alltid verifieras på referenslaboratorium (Örebro). 

Moraxella catarrhalis.  Vanligen bildar 75-90 % av isolaten ett kromosomalt medierat beta-laktamas (BRO 1-3).  BRO-penicillinas kan även hydrolysera äldre orala cefalosporiner.  På grund av den höga förekomsten av penicillinas-produktion rekommenderar RAF-M ej rutinmässig testing av beta-laktamas produktion hos M. catarrhalis.  Till fyndet kan i stället bifogas en kort kommentar ”Moraxella catarrhalis bildar vanligen beta-laktamas.”

Enterobacteriaceae och Bacteroides species.  TEM-1 och SHV-1 penicillinaser är vanligt förekommande hos Enterobacteriaceae och penicillinaser kan också påvisas hos Bacteroides species.  Dessa beta-laktamaser har hög aktivitet mot klassiska penicilliner och ampicillin, men relativt låg aktivtitet mot cefalosporiner. De kan i stor utsträckning inaktiveras av beta-laktamasinhibitorer som klavulansyra och tazobactam.  Dock existerar inhibitorresistenta TEM och SHV beta-laktamaser.  RAF-M rekommenderar inte testning av beta-laktamas produktion med nitrocefintesten.